Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strimman försvann och med henne den spökbild hon
framkallat i nattens skuggor.
— Jesus Maria, det var hon! framstammade
stallmästaren, skälfvande i alla leder, när han åter befann
sig i mörkret.
Grefven sprang upp med en åtbörd af raseri och
grep sin darrande tjenare vid strupen.
— Bekänn, skurk! utropade han. Du lät henne
komma in!
— Vid alla helgon! Vid Sankt Jakobs ben! Vid
den helige Sebastians pilar! Jag kan ej förklara huru
hon kommit in. Ers nåd ... af barmhärtighet... jag
kväfs ... fråga skyltvakten huru han understått sig att
insläppa en främmande kvinna.
Den förvånade skyltvakten bedyrade, att ingen kunnat
intränga i tältet. Han hade bevakat ingången i snart
fyra timmar, gått fram och åter för kölden och väntade
aflösning.
Det var verkligen bistert kallt. Grefven famlade
efter sitt svärdfäste, men besinnade sig, återvände till
tältet, lät tända lampan och yttrade lugnare, men ännu
i upprörd ton:
— Feldmann, det var hon, Hvarför kommer hon?
Begär hon mitt blod eller ditt?
Stallmästaren undvek den ömtåliga frågan med en
fyndighet, som påtagligen röjde vana att parera tyranners
hugskott.
— Ers nåd — sade han, ännu hviskande — var det
hon? Var det icke’snarare den heliga jungfrun, som kom
att bebåda ers nåd och kyrkan en stor seger i morgon?
Grefve Götz försjönk i tankar.
— Den heliga jungfrun kommer icke till mig, sade
han bittert. — Det är länge sedan vi två voro bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
