- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
16

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tillbakaträngde hvarandra. Utom större manspillan
för de kejserlige, var ingenting afgjordt.

Fram emot middagen blef en paus i striden.
Hatz-felds förändrade ställning hade lämnat vägen till Olmutz
fri, och Torstenson öfverlade, om han ej borde
framrycka på denna väg mot Mähren. Men en half framgång
var ej hans sed; fiendens oordning ingaf honom hoppet
att vinna en hel seger. Han stormade en annan höjd,
belägen i Hatzfelds center, men fann, mot förmodan,
ordnade leder, kastades tillbaka och miste tio lätta
kanoner. Denna hans motgång blef signal till en ny
strid utefter hela linien.

Början gjorde, mot order, sägs det, Johan de Werth
med sitt tappra bajerska kavalleri. Mot honom stod
Douglas med tio skvadroner, mest skottar och tyskar,
samt två skvadroner finske ryttare under öfverste Henrik
Horn. Mellan hvarje skvadron i båda svenska flyglarnas
första treffen stodo fyrtio musketörer, också ett arf från
Gustaf 11 Adolfs nya krigskonst. Bajrarne föllo för
desse skarpskyttars välriktade eld, drefvos tillbaka, men
kommo åter och åter om igen, som Pappenheimarne
vid Breitenfeld. Näst Pappenheim, hade den kejserliga
hären ingen så beundrad och älskad hjälte, som Johan
de Werth. Hvar hans bruna häst frustade och hans
röda fälttecken lyste, där stupade allt framför honom,
där var furie, som man den tiden så gärna uttryckte
sig. Fången, slet han sig lös; fallen under sin skjutna
häst, besteg han genast en annan. Hela svenska vänstia
flygeln sviktade under hans hugg och var nära att
sprängas. Reserven ryckte fram, men höll icke stånd
mot den fruktade hjälten. Då märkte Douglas, att
bajrarne, för hvarje gång de kastats tillbaka, åter sant
lade sig i skydd af en brigad fotfolk, som stod bakom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free