- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
22

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ned af sömniga grannar. Andra, som sågo en kamrat
hafva åtkommit ett byte, framdrogo ur fickan smutsiga
tärningar och försökte sin lycka. Äfven detta svaga sorl,
som liknade nattvindens sus i tallarna, tystnade
småningom. Man hörde numera endast de svaga tonerna
af en psalm från det skotska lägret, skyltvakternas
aflägsna rop, en döendes sista klagande suck, där han
låg öfvergifven på fältet, eller tjutet af en varg, som
ströfvade kring bland bergen och vädrade rof.

Borta vid skogsbrynet, där striden stått het och de
fallne lågo i högar, rörde sig stundom smygande
gestalter i skuggan af träden. Det var marodöreme,
lik-plundrame, hvilkas yrke var att bestjäla döden. De
vågade icke begagna lykta, de kröpo på magen emellan
blodpölama, trefvade med sina roflystna naglar öfver de
döde och sökte att i månskenet upptäcka ett byte, som
lönade sig. Här och där låg en svårt sårad, som ännn
gaf tecken till lif. Marodören tilltäppte hans mun med
sand för att ej förrådas af hans jämmerrop, fingrade i
hans fickor, afdrog hans stöflar, rustning och vapen,
om de dugde till något, och afskar utan betänkande
hvarje finger, som bar en ring. Stundom var denne
plundrare lycklig nog att finna en officer, som bar en
guldkedja, ett silfverkors eller en fylld börs. Då hände
sig, att marodören, där han låg framlutad öfver den
döde, plötsligt spratt till och kände ett hvasst dolkstygn
i ryggen- Det var en annan liktjuf, som, girigare än
han själf, kom att frånrycka honom hans rof, och snart
därpå låg den förste röfvaren själf blödande bredvid
sitt offer, kännande huru hans fickor tömdes af andra
händer.

Nattens milda måne, du som så blek och lugn ser
ned från din höjd på mänskornas strider, hvilka missdåd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free