- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
40

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betydelsefullt just detta ämne var för den unge pfalz>
grefven. Hon behandlade det med en världsdams fina
takt, men det roade henne att genomskåda frågornas
afsikt och gäcka den högborne friarens spioneri, än
med ett hopp att vara ihågkommen och älskad, än med
antydningar om drottningens ofta yttrade afsky för
giftermål. Följden blef en förtrolighet, som sällan uteblifver,
när två unga kvickhufvuden munhuggas om en tredje,
hvilken står öfver dem båda. Hagar Ryning hade blifvit
en oumbärlig tändsticka i en tjugutreårig krigares fältlif
på lediga stunder och skulle hafva blifvit mer, om ej
hennes stolthet varit fullt jämförlig med hans.

— Hvad menar han? sade hon stundom till sig
själf. — Den lille pfalzgrefven må icke tro, att jag
nedlåter mig till att vara hans rodocka.

— Se här hvad jag söker! yttrade lätt den unge
fursten vid inträdet i kammaren. — Er sax, jungfru
Ryning. Vill ni ej göra mig tjensten att jämna mitt
hår här vid högra örat? ... Nej, kom mig icke för nära!
Ni är farligare än en kula.

Hagar tog saxen och utjämnade skrattande stället,
som anvisats henne, där kulan af skurit en lock så hvasst,
att en sax ej kunnat klippa hvassare. En lång, svart
lock, närmast till kulans offer, föll ljudlöst till golfvet.
Hagar upptog den fallna hårlocken och sade:

— Jag tackar eders furstliga nåde för ett minne af
den tappraste soldat i hennes majestäts här. Lofva mig
att bevilja en bön, när jag framvisar denna lock och
eders furstliga nåde är konung af Sverige.

— Hvad? Så ung och redan en häxa, som spår?

— Jag är född finska, ers nåd.

— Nej, så egennyttig hade jag ej trott eder vara,
jungfru Ryning. Hvad lofvar ni då i utbyte åt mig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free