Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag säljer mig lika litet som du. Men det finns
två sätt att umgås med penningar: det ena att samla,
det andra att gifva ut. Vår morfader förstår det första,
vi det andra.
— Det finns ännu ett tredje sätt, säger morfar:
det att bevara.
— Sade jag icke, att du är läraktig? Nåväl:
lär dig räkna för att bevara, men gik ut för att
herska! Tjena i dag för att befalla i morgon! När
du tjenat sju år för Rachel, skall du vara världens
herre.
— Och du, Hagar, och du? utbrast den lätt ledde
och lätt hänförde ynglingen, anslagen, som systern, af
allt storartadt.
— Jag skall tvinga drottning Kristina att kalla mig
sin jämlike, hviskade Hagar så sakta, att det susade
fram som en tanke, uttalad i drömmen.
Hon stod upp för att gå, när hon tätt framför sig i
tältet varseblef en ung präst, som utdelade nattvarden
åt en döende. Han stod i vägen, hon fann ingen
utgång och kunde ej störa detta rörande afsked till ett
flyende människolif. Hon förblef stående och betraktade
prästen. Ett minne från längesedan förflutna
barndomsdagar vaknade i hennes själ.
— Det är Petrus Luth, sade hon till sig själf.
När den unge andlige läst välsignelsen öfver honom,
som snart skulle stå utom området för allt världens kif,
såg han upp. 1 hans blick dröjde ännu denna fuktiga,
öfverjordiska glans, på hvilken man igenkänner ett öga
som skådat in i evigheten. Han såg ingen omkring sig,
han var ännu frånvarande på de dunkla gränsmarkerna
mellan lifvet och döden. Hagar måste passera så tätt
förbi honom, att hon vidrörde hans arm. Han vaknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
