- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
72

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för sista gången har den hugnaden att se sin drottnings
blida anlete! Misstyck intet, jag hade i natt en dröm,
och ändock drömmar mestadels intet annat äro än
inbillningens lekverk, händer ibland, såsom Josefs och andre
helige mäns historia utvisar, att Gud kan därmed hafva
en särskild mening ...

— Förtäljen mig drömmen 1 sade Kristina och satte
sig åter.

— Jag drömde, att jag var död och upptagen i
Guds paradis under förväntan på domedag. Under mig
låg stjärnhimmelen utspänd såsom en tapet, och inånga
sköna, blänkande himlakroppar lofsjöngo där i de
omätliga djupen sin skapares allmakt. Då syntes mig, att en
besynnerligt lysande stjärna utsände en stråle till de
öfra rymderna, där jag var, och gick för en stund in i
mig, så att jag kunde höra henne tala. Och hon sade
till mig: jag är drottning Kristinas stjärna...

— Ja, jag vet! utropade drottningen, ett ögonblick
öfverraskad, men strax åter kall. Hon ihågkom Gripsholm.

— Jag är drottning Kristinas stjjärna — sade den
lysande strålen — och jag går nu mot zenit. Tre år
ännu skall jag stiga, därefter står jag i tre år högst på
himmelen, och därefter börjar jag sjunka.

— Däremot lära de stjärnkunnige intet hafva att
invända, ers högvördighet.

Den gamle betraktade henne forskande.

— Jag såg något mer. Jag stod bortom tiden, och
åren syntes mig intet längre än en människas suck
be-höfver att stiga upp till himmelen. Jag såg stjärnan stiga
högt öfver alla andra stjärnor och därefter skenbart stå
stilla i höjden. Men hon stod intet stilla, hon gjorde
en båge. Därefter sjönk hon, först långsamt, sedan i
brådstupa fall och försvann i mörker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free