Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10. Ruben Zevis sändebud.
Mina penningar föra krig, mina
penningar sluta fred.
Yidpass en månad efter det konkordat, som i Maj
1648 afslöts i Stockholm mellan drottning Kristina
och hennes designerade efterträdare, nedströmmade regnet
en junidag öfver den fria riksstaden Regensburg, sköljde
grus och småsten från vallarna, skurade gatorna och
rann i strida bäckar ned till den uppsvällda Donau.
Dagsljuset inföll så sparsamt genom det enda lilla fönstret
i Ruben Zevis inre kontor, att en lampa tändes och
kastade sitt bleka sken öfver den gamle bankirens långa,
magra, vissnade, men ännu kraftfulla gestalt. Han hade
föga åldrats, sedan han för sex år tillbaka uppträdde i
Finland och Stockholm. Dessa genomträngande bruna
ögon, som tycktes utspeja världens dunklaste vrår, hade
måhända sjunkit litet djupare in, som fördolda fjärrglas;
dessa knotiga händer, som grepo så mycket guld och
kunde utkasta nästan likaså mycket, hade än mera
antagit likheten med en örns utsträckta klor; det hvita
håret hade glesnat något kring pannan, som dolde så
många planer och ständigt rufvade öfver nya, mera
omfattande. Men ännu, och kanske mera än någonsin, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
