Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13. Westfaliska freden.
Hora förunderligt! Att kanna förlikas
med helm världen!
Ryttaren på den röda hästen fortfor att rida. Han
hade 1647 sett de stridande härarna utsvälta
hvarandra i Böhmen, hade med grinande välbehag räknat
tusen och åter tusen ofker för hungersdöden. Han hade
sett landtbefolkningen smyga sig ut vid nattens inbrott
från sina gömställen i skogarna och kasta sig öfver döde
oeh halfdöde vid lägrens utkanter, icke mer för att
plundra, utan för att som vilddjur gnaga en rest från
de dödas afmagrade ben. Han log; han hade sett mera
omänskliga uppträden, sett barnen uppäta sina döda
föräldrar och halfmultnade lik uppgräfvas ur
kyrkogårdarna. Sådant är kriget, det kommer aldrig allena;
svärdet och kulan äro barmhärtiga i bredd med hungern
och farsoterna. Pesten var hemma här, han kom, han
gick oeh kom åter som korpen öfver ett slagfält. Hvad
hade icke denne ryttare sett i de usla baracker, hvilka
under trettioåra kriget tjenstgjorde som fältlasaretter 1
Men han red vidare, han hade ej nog, han får
aldrig nog. Han skulle vid sidan af nödm och döden
äfven se hatet. Han följde hessiske öfverlöparen
Me-lander på dennes härjningståg genom Hessen. Götx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
