- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
159

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt byte. I väster bevakade britternes upproriska ö sin
fångne konung, medan Nederländerna stolt utvecklade
på bafven sin fria flagga. I norr hamrade
vapensmedjorna utan hvila, hvarannan arm togs från plogen,
men handeln blomstrade, segrarna aftorkade många
tårar. Sverige och Finland kände ej själfva huru
betänkligt de blödde; det besegrade Danmark kände det
desto mer.

Freden kom. Freden, det var gamle kung Göstas
tid, som hade upphört med klockljuden öfver hans graf.
I Sverige och Finland fanns numera knappt den man
eller kvinna, som kunde minnas en fredstid. Det ena
släktet efter det andra hade födts, uppvuxit, lefvat och
dött i ofred. Huru många fiender? Detta var frågan.
En — det var icke att tala om, det gällde mest
gränsbygden. Två — då gällde att hålla ryggen fri. Tre
eller flera — för dem fanns endast en bot: segern.

Och nu, nu skulle man ej vänta någon fiende mer.
Huru förunderligt! Att kunna förlikas med hela världen,
att icke mer behöfva skicka sina söner till döden i fält,
att icke behöfva gifva den ena brödkakan af två till
härens underhåll, den enda hästen till trossen, den enda
dalem till det omättliga kriget! Detta kändes ovant.
De gamle trodde det icke, de hade så ofta blifvit svikne
körr; de unge trodde det icke heller och skyndade att
uttaga lysning till bröllop, innan en ny utskrifning kom
att rycka fästmannen bort ur hans fästmös armar.
Tacksägelse hölls i kyrkorna; en del städer, som ännu hade
talgljus och sjlltran, illuminerade, andra hade det icke
och förblefvo mörka i sena höstkvällen. Folket i
bygderna förstod sig icke på sådan grannlåt. Visst funnos
många som tackade Gud, men äfven de underläto icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free