Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ? Du, du, du kan emottaga hans utskickade, och
jorden öppnar sig icke under din fot, och din faders
dotter förgås ej af blygsel, när hon småler emot hans
mördare!
Detta var för mycket. Kristina drog häftigt sin
hand tillbaka.
— Det är nog! utropade hon. Ers majestät kan
säga mycket, som jag af skyldig vördnad kan åhöra af
en moder; men ers majestät kan ej gå andras ärenden
och begära för dem samma undseende. Jag vet ganska
väl hvilka de äro, som tubbat ers majestät till detta
besöket; men jag skall lära dem att också veta hvem
jag är. Säg dem, att öfver mig skola inga präster råda
eller mig förevita hvem jag bevärdigar framför dem med
cn kunglig ynnest. Jag tänker, att eders majestät nu
har uträttat deras ärende och har intet vidare att där
lägga till, än att jag önskar eders majestät all hög*
önskelig välmåga och säger härmed valet.
Vid dessa ord lämnade Kristina med en kall
bugning sin moder allena. Maria Eleonora återfanns
af kammarfruarna badande i tårar under konvulsiviska
snyftningar, som liknade en hysterisk kramp. Hon
kunde ej ens, förrän senare på kvällen, återföras till
sina rum. När detta berättades för Kristina, blef
hennes svar:
Hon har sig själf att tacka för allt!
Senare pä natten, när änkedrottningen ännu var ett
rof för samma förtviflan, besökte Kristina henne och
sökte lugna henne med tröstande ord. Det lyckades
henne för ögonblicket; Maria hlleonora var alltid ett
barn af stundens intryck. Men från denna dag var
klyftan mellan mor och dotter oöfverstiglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
