Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriande pöbel och gatpojkar, som fått sitt lystmäte af
blod, hade dragit med sig skaror af nyfikne från alla
samhällsklasser och sökte nu något föremål att skymfa
och nedgöra, lika godt hvem, endast han kunde få
namn af folkfiende. De hade skrikit sitt bifall i kapp
med knektar och adelstjenare vid Nerike-böndernes
blodiga stegel; nu vände sig deras vrede, med massornas
vanliga logik, mot samma adel, som bönderne velat
ihjälslå. Sedan 1650 var intet så populärt bland de
lägre folkklasserna som detta ord: slå ihjäl adeln! —
adeln, som ägde allt, styrde allt och, i mångas tanke,
körtryckte allt.
Här var intet öfverlagdt uppror, ingen plan, ingen
anförare. Folkmassorna visste icke hvad de ville, men
skrika ville de. De hade mötts vid Norrbro, rikskanslerns
hus låg närmast, men det var icke heller långt till De
la Gardies palats på Riddarholmen. Om det fanns någon
afundad, någon hatad man i Sverige vid denna tid, så
var det grefve Magnus De la Gardie. Några ville låta
honom umgälla åtta års ökvermod; andra förmenade, att
den gamle riksräkven, kanslern, stod i spetsen för
adels-ligan; åter andra ville jaga bort spanioren, som nu
innästlat sig i drottningens gunst. Alla skreko om
hvarandra och kunde ej komma till något beslut, då en
tillfällighet erbjöd skrikarne ett föremål, på hvilket de
fingo låta sin vrede utbryta.
Rikskanslern hade en stor, lurfvig, svart gårdshund,
Stygger benämnd, som i sin hundkoja utanför den stängda,
vapenprydda, massiva ekporten vanligen var sin herres
enda nattvakt. Stygger var på sin tid lika allmänt känd,
som i en nyare tid Bismarcks rikshund, och skötte sin
vakttjenst till mera nytta för husbonden än just till nöje
för de förbigående. Nu kände sig denne trogne väktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
