- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
212

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kronhjortar, bestämda för sin herskares kulor. Och då
dessa djur ofta gjorde ohägn på de odlade ägorna längre
i söder, företog sig Carl Gustaf ett motstycke, fastän i
mindre omfång, till den ryktbara kinesiska muren.
Dagligen red han ut att bese huru hans krigsbyte
användes till ett fredens verk, som gaf odlaren skydd,
fångne förbrytare arbete och den fattige dagspenning.
Slutligen sträckte sig ett stengärde med två eller tre
portar tvärsöfver hela ön från östra stranden allt till
den västra.

— Nu har jag gärdat mitt Öland, såsom jag
engång skall gärda Sveriges rike, utropade pfalzgrefven
hurtigt till krigskamraten öfverste Paul Wiirtz, som
åtföljt honom på sista ridten till den färdiga muren.

— Därtill lära allt gå några bördor sten, svarade
Wiirtz. Men vi kunna ju flytta fjällen ett stycke längre
söderut.

Något skulle ett kungsämne företaga i dådlös fred.
Men det fanns långa, ensliga stunder, när den
bragd-törstande anden förtärde sig själf i brinnande längtan.
O, denna väntan, denna ovisshet, denna dödande
overksamhet! Morgonen efter en sömnlös natt satt Carl Gustaf
vid tornfönstret i norra slotts flygeln, där han valt sin
bostad, och betraktade tankfull sundet i väster, med det
hvittskimrande Kalmar slott längst borta vid horisonten.
Afståndet var icke längre, än att Borgholm med nutidens
spegeltelegraf lätt kunnat samtala med Kalmare-unionens
åldriga vagga. Men hafvet låg däremellan, hafvet, som
förenar så mycket och åtskiljer så mycket. Sveriges
fastland var så litet mot världen, men mot Öland var
det en värld, och Carl Gustaf ville med Sverige eröfra
världen. När, när skulle denna dröm blifva en verklighet?
Han var så genomtrött att bida och gäckas. Hellre ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free