Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dumt prat! Har du detta ak Nils Tungel? Den
tvetungade ormen! Kristina säljer icke sin röst. Nej,
Wurtz; tala med respekt om din drottning! Så djupt
nedlåter sig ej Gustaf Adolfs dotter.
Wurtz teg, Carl Gustaf fortfor att genomögna sina
rapporter. Ett omsorgsfullt försegladt bref med förvänd
stil i utanskriften ådrog sig hans uppmärksamhet. Han
bröt det och läste:
»Därsom eders kungliga höghet intet aktar sitt eget
lif, så tänken på rikets välfärd! Kommen intet till
Stockholm i denna tiden, förty de äro beställde, som
edert lif under resan utsläcka skola. Begifven eder intet
heller till sjöss; det järn är hvässt, som skall borra eder
galeja i sank. De, som edert bord tillreda och eder
dryck kredensa, äro intet att tro; tagen eder till vara!
Herrarne löpa med sin åstundan till en hög person, den
jag intet nämna tör, och intala densamma, att I stån
efter riket till hennes skada. Och där så beklagelig
sinnets ostadighet är, lära de intet försumma den att
förgöra, som de rädas värre än pesten. Tagen eder i
akt, nådig herre; önskar
en onämnder, som i denna tidsens farlighet
eder och Sveriges rike trogen är.»
Carl Gustaf räckte brefvet åt Wiirtz. Denna anonyma
varning var den sjunde eller åttonde som han mottagit
sedan årets början.
— Herman Fleming eller Bengt Skytte? gissade
Wiirtz.
Prinsen skrattade.
— Så manlig i svärdshugg och så barn i
gissningar! Den tystlåtne hökungen Fleming? Och
vindflöjeln Skytte, som kryper för grefvetiteln? Brefvet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
