Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade blifvit allvarlig, hennes uttrycksfulla, nyss så
gyck-lande blick hade blifvit så tankfull, att man bakom den
kunde misstänka en ofödd tår. Hon var vacker i detta
ögonblick; hon var det bästa af sig själf, hon var den
Kristina, som världen så sällan såg och som hon själf
icke förstod.
— Minns ni — sade hon — en gång för elfva år
sedan, när jag frågade eder till råds om en hjärtesak?
Jag var sexton år då; det tyckes mig som hade
hundrade år gått sedan förbi. Jag bekände för eder ett
löfte...
— Ja, jag minnes det väl, svarade biskopen med
en suck.
— Ni rådde mig till att besegla ett barns ord med
en jungfrus ja. Kanske hade jag gjort rätt att följa
edert råd.
— Käraste fröken, ännu är det icke för sent.
— Mycket, mycket för sent! Engång säga och
därvid blifva, det var * kung Göstas valspråk. Men låt
oss inte mera tala därom. Det jag nu ville fråga eder
är någonting annat. Om ni stode allena på toppen af
ett högt berg och såge under eder hela jorden med alla
dess skatter och det vore allt edert, men ni stode där
ensam, utan en enda verklig vän, utan någon, emot
hvars bröst ni kunde luta edért värkande hufvud med
så fullt förtroende, att ni kunde säga till den vännen:
du år min! — hvad skulle ni då göra? Alldeles ensam
kunde ni ej stå där i höjden; men skulle ni störta eder
utför berget, eller skulle ni nedstiga helbrägda?
— Gud bevare, käraste fröken! Jag skulle hvarken
störta mig utför eller stiga ned af berget, om jag engång
är ställd att stå däruppe. Jag skulle utsträcka min
10. — Stjärn, kungab. Jlf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
