- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
255

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin höga värdighet. Han hade vid sju år stadkäst
dödsdomar och landskörvist otrogne tjenare; han hade vid
tio år sagt till en ak sina paschar: »gå din väg, du
utsuger mitt folk!» och till en annan: »lyd, eller lägger
jag ditt hufvud för dina fötter!» Och när en
öfver-domare, till hvilken han sade: »tager du mutor, du?»,
vågade svara: »nej, hör, kära barn, hvem har satt i dig
det där?» — kostade dessa ord både domaren och hans
gynnare hufvudet.

Skaran af uppvaktande pager, eunuker och
slaf-vinnor under kislar-agas befäl hade dragit sig tillbaka
till förrummen. En enda hög, praktfull lampa, mättad
med ambradoft, kastade sitt sken på divaner,
sidentapeter, tunga dörrförhängen och i spegelramar infattade
små fönster. Sultaninnans bliek hvilade med tyst
välbehag på den sköne gossen, hennes herre, hennes hjälte,
hennes skötebarn, som en dag skulle blifva i
verkligheten hvad han nu var endast i drömmen, hennes gemål.
Där rörde sig inom henne något underligt, okänd t varmt.
Hon förstod icke sig själf; hon kände sig så upplöst i
anblicken af detta barn, som hade hon förlorat all den
själfbeherskning, hvilken härintills varit hennes kraft och
hennes väsens grund. Hon hade i detta ögonblick så
totalt glömt all maktens åtrå, alla själfviskhetens
beräkningar, att hon behöll endast en tanke klar: för denne
gosse kunde hon gifva sitt lif!

Hon strök med moderlig ömhet det mörka håret
från hans solbrynta panna och sade till honom:

— Är min själs öga trött?

— Nej, svarade gossen. Jag har fäktat med sabel.

Mustafa aga lät mig hugga hufvudet af en hyena.

— Det skulle han ej hafva gjort. En kalifs händer

böra aldrig befläckas med vilddjurs eller med oskyldigas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free