- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
272

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

händer sträcktes att uppfånga den tillspillogifna klenoden,
och de, som icke lyckades vinna bytet, slogos om trasor
af det taft, h varm ed spiran var omlindad.

Efter denna bullersamma strid, som hofvet åsåg från
fönstren, börjades åter en fackeldans, liksom kvällen
förut. Efter facklorna följde åter franska och andra
ringdanser, efter dem åter supé med ceremonier och
slutligen åter afsked vid klart solsken i majmorgonen.

Så fortgick det Maj månad igenom, hela den korta
återstoden af en regering, som hade förkunnat sitt snara
slut. Var där sol i dess segrande morgon, skulle där
vara glans i dess flyende afton. Så mycket utströdt
guld, så många lysande lustbarheter, så många frikostigt
utdelade nya höga ämbeten, titlar, värdigheter,
nåde-bevis — och så mycken skuldsatt fattigdom, så många
bittra tvister, så många hemliga missnöjen, så mycken
tyst förväntan på slutet samt efter slutet på bättre dagar!
Det var på denna underliga mellantid mellan början till
slutet och slutet själf, som alla öron voro uppfyllda af
skvaller, medan ingenting ännu fick sägas högt, men allt
kunde hviskas och allt troddes. Det var utsädestiden
för den frodiga skörd af halfva sanningar, som sedan
blefvo hela skandaler och gingo kring Sveriges rike
som eftermälen, från hvilka historien icke ännu i dag
blifvit helt rentvagen. Det var då man begynte af en
fjäder göra sju hönor, af en gunstling en älskare och
af ett halfkörstådt ord en betecknande anekdot. Det var
då Kristina skulle ha sagt om sitt folk, när där spordes
om missväxt i landet: kunna de ej vara nöjda med
bröd och sill? Och om sina bönder skulle hon hafva
sagt: den bonde, som själf drager sin plog, är den
bäste bonden. Ja, det är ganska visst, att denna
drottning gycklade månget obetänkt ord, hvilket senare utlades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free