Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvarande ak fyrtioåtta; vidare till höger präster och
bönder, till vänster adel och borgare. Ceremonierna
liknade dem vid inträdet den 11 Maj. Shering
Rosenhane uppläste aksägelsebrefvet, som var textadt på
pergament med det stora kungliga sigillet och innehöll
under-såtarnes frikallande från trohetseden, afträdandet af
kronan åt hans kungliga höghet Carl Gustaf samt
drottningens därvid fogade villkor och underhåll. Efter
uppläsandet öfverlämnades brefvet åt tronföljaren, som
under djupa reverenser uppsteg till tronen för att
öfver-lämna det åt drottningen och därpå, lika vördnadsfullt,
nedsteg igen.
Nu aftog drottningen själf sin krona, räckte henne
åt Per Brahe, öfverlämnade svärdet åt Lars Kagg och
äpplet åt Herman Fleming. Därpå framträdde två
kammarherrar, som af klädde henne konungamanteln, och sålunda
beröfvad alla konungslighetens insignier, nedsteg hon
från tronen, stannade på första trappsteget, likasom
tvekande att gå vidare, trädde ned på det andra, dröjde
också där och blef stående på det tredje och sista. Där
höll hon detta berömda afskedstal, som återljuder genom
häfderna, tackande Gud, sin barndoms förmyndare,
rikets ständer och alla undersåtar, lofvande att än vidare
intet annat söka än rikets välfärd, hvilken hon förklarade
vara enda orsaken till hennes tronafsägelse. Talet
varade en god half timme. »Och var det till att
förundra, att, ändock hon så bevekeligen talte, att hon
uttryckte tårar ur många människors ögon, dock kunde
hon ifrån gråt sig själf hålla, ehuruväl hon esomoftast
därtill inklinerade och talte ganska gråteligen och med
sorgelig stämma.»
Detta afgörande ögonblick var måhända det enda i
drottning Kristinas lif, när själkva förtalet glömde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
