Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omsorg mellan barnen och aftonmåltiden; hans gifta
syster Sigfrida satt med ett dibarn vid bröstet. Dordej,
modern, var upptagen af en sträng rannsakning i den
yfviga luggen på en rödkindad pilt, som otåligt lutade
sitt hufvud mot farmoderns knä.
— Han skall ha tack, mäster Petrus, för ett godt
Guds ord i går, sade den språksamma gamla kvinnan,
utan att upphöra med sin rannsakning. — Blif hos oss!
Hvad skall han bort till det stygga kriget?
— Där allt annat sköflas, finnas själarna kvar,
genmälde prästen.
— Ja, Gud nåde för kriget. Skulle inte vår Mannu
med, han ock, innan han rätt fått skägg på hakan, och
si, där blef han! Två har jag kvar i knekthopen; det
sägs, att de lefva ännu, Gud vet hvar. Sigfridas man
togo de ut i våras; därför är hon nu här med barnet
sitt, stackare. Tacka Gud, att de lämnade Tommu kvar.
Det sägs, att moskoviten illfänas återigen; så skall väl
Tommu ut med, kan tro, och då bli vi kvinnor och
barn att sköta torpet. A, sitt still, Bennu! Alla
långöron skola nu lystra, när det talas om krig.
— Låt dem komma, så många som träd i skogen!
mumlade pojken hotande, i det han skubbade sig mot
farmoderns knä.
— Håll truten! Skäms du inte för mästaren?
Det är ingen skam i pojkarne nu för tiden, sådana
äro de, Stålhandsken sitter i dem hvarenda en. Gud
signe fröken Kerstin, som gaf oss freden; han blef
inte längre än goddag och adjö. Hvarför skulle hon
löpa ifrån oss till påfven? Si, den stora lärdomen är
nu bara fåfänglighet; jag tror inte där fanns någon riktig
botten i’na.
— Utan Guds kärlek, mor Dordej, är allting bottenlöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
