Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var nästan omöjligt för dem att en enda minut kunna
hålla sig sysslolösa.
Dörren öppnades, och inspektoren tittade ut.
— Nu få ni komma in, sade han och slog upp på
vid gavel.
Torparna reste långsamt på sig.
De snöto sig utåt gårdsplanen, torkade sig under
näsan med handens avigsida och grimaserade ett par
ögonblick framför det fläckiga spegelglaset i mässingsdosorna,
under det de förstulet sneglade på varandra.
Stortorparna klevo på först, efter följde små- och stattorpare,
samtliga ordnande sig på ett led, klampande in i
gåsmarsch, radande upp sig i dubbla led kring den höga
kontorspulpeten, vid vilken patronen och inspektoren sutto
på var sin sida. Den sistnämnde uppläste
kontraktsbestämmelserna; först vad som gällde stortorparna, så
små- och stat-torparna, och alla lyssnade andäktigt. Det var
så tyst vid uppehållen, att en flugas nervösa promenad på
ett papper å pulpeten bröt av nästan hemskt. Alla
lyddes till inspektörens monotona stämma, och när han
slutat, stodo de och tittade på varandra.
— Nu ha ni hört, vad de nya bestämmelserna
innebära, sade patronen. Tiderna äro onda, och man får lov
att begagna de möjligheter, som stå en till buds. Det
finns väl för övrigt ingenting att anmärka på detta, inte
sannt?
Ånej, det var det väl ingen, som ville påstå . . . Alla
stodo med böjda huvuden, och det syntes på dem, att de
inte haft förmåga att följa med inspektörens uppläsning.
Efter ytterligare en anmaning klev den älste fram och
ritade några streck och öglor, och efter följde
allesamman i tur och ordning. Var och en tycktes vilja säga
något, men ej ett ord blev yttrat. Det var, som hade
deras tungor låsts fast vid gommarna.
*
När alla fullgjort, vad som ålåg dem, enligt husbondens
befallning, voro utkomna från kontoret och stodo i klunga
nere vid dagsverkarestugan, där de kände sig hemma,
så de kunde säga vad som helst, framkastade en av de
yngre, att han lagt märke till åtskilligt i kontrakten, som
han inte var belåten med, och han kunde ej begripa, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
