Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halade han dock i sin tur upp en flaska ur fodersäcken,
drog långsamt och sävligt ur korken, för att Larsson skulle
få lida så länge som möjligt, ränsade buteljhalsen med
lillfingret och söp med andakt. Sven August tyckte sig märka,
att Larsson såg litet lidande ut, men denne hade dock
förstånd att tiga, även om han tänkte något, och låtsade
som om det rägnade, snöt sig med omsorg med högra
handen och torkade sig under näsan med den vänstra.
Härefter tog han återigen upp sin skatt ur väskan, nickade
ringaktande åt Sven August och hällde i sig ett par
klämtare.
— Ä... ä... ä...! Skål och tack, din djäkla
torparbasse ...!
Sven August skummade av raseri. Men för att nu inte i
någon mån stå efter för grannen, fick han ögonblickligen åt
sig sin flaska och sög ett par tre gånger på halsändan
med särskilda, mot Larsson riktade häntydningar. Dessa
voro denna gång så pass tydliga, att småtorparen kände
sig förnärmad, och uppe på Solskensbacken, där Sven
August stannade stutarna, för att dessa skulle få dra andan
åt sig, överföll Larsson grannen med hugg och slag.
Larson började nämligen på att bli en smula dragen.
— Din rackare, fräste han. Här ska du få, din
rackare, för att du är högfärdig som en påfågel, och för att
du vill förmena Nils Johan den där sjanan, som skälls
dotter åt dig. Men krusar gör han inte, för han gifter sig
med henne mitt för näsan på dig.
— Gör han ...? Gör han ...?
Sven August var alldeles grönögd av ilska och visste
inte, vad han skulle säga. Han hoppade jämfota kring
åkdonet. Han retade upp sig till den grad, att han blev
alldeles från sina sinnen, fick upp buteljen ur kolryssen och
dängde Larsson i flinten med den.
Denne sjönk ihop som en spiralfjäder under en tyngd.
Sven August, som nu tyckte, att han gjort ifrån sig
ordentligt, klev upp i kolryssen, satte sig ned på bottnen,
smackade på stutarna och for hem.
Strax efter kommo Nils Johan och Sofi vandrande och
påträffade Larsson, som satt på landsvägsrenen och hade
väskan frampå magen, tröstande sig efter bästa förmåga.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
