Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men Svensson, som hade Nybygget före mig, och
som var där i så många år, fiskade också . . . Han sköt i
sjön med både byssa och dinamit.
— Det kan ju hända, men därför förbättras inte dina
synder, vidtog patronen, ty du lär inte allenast fiska med
olagliga maskor, utan till på köpet ljustrar du och far fram
som en rövare i sjön. Vet du inte, att det är straffbart,
din rackare?
— Men det gör så litet buller att fiska på det sättet,
menade Sigurd. En kan gå tyst som en katt och få de
grannaste gäddor på gaffeln utan att skrämma de andra. Jag
har aldrig tyckt om, att skjuta i sjön.
Godsägaren stod förbluffad, undrande, om Sigurd
gycklade, eller om han var så dum, att han ville skryta
med sina bravader.
— Jag vill bara göra dig uppmärksam på, sade han
efter en stund, att det hädanefter är slut med fisket för
dig. Det är stor skam, att mitt folk går och gör lagbrott
mitt på ljusa dagen. Förstår du det?
— Ja, bevars, svarade Sigurd ettrigt och slängde på
sig huvudonaden — han började nämligen på att bli
förargad — men jag förstår inte det bittersta, vad jag
hädanefter ska få att bättra upp den magra vardagskosten
med. Jag ska tala om för patron, att gäddfiskandet om
vårarna varit liksom en sötebrödshögtid för mig, käringen
och ungarna. Patron vet inte, hur liten omväxling det
annars är i en fattigs föda. Även den fattigaste, den,
som betyder minst av alla, har sina behov, om än små,
och vem hyser inte längtan inom sig så här i vårskarven.
En längtar efter någonting, och när man då inte vet något
bättre i livet än födan, blir det ditåt trånaden riktar sig.
Godsägaren kände sig nästan litet skamsen, när han
lämnade Sigurd, och han tänkte för sig själv, att inte
gjorde det honom något, om torparen satte sig upp mot
lag och förordning, hälst som sjöhålan gränsade till
Nybyggets marker. Men så kom han ihåg de andras gnagande
avundsjuka, och därför ansåg han nödigt att fråntaga
Sigurd fiskerätten.
— Jag förbjuder dig på det bestämdaste för de andras
skull, sade han, i det han gick, och det är jag, som är
husbonden, vet du väl.
Sigurd lomade av till sitt arbete, tänkande för sig själv,
att om de fattiga och arma, som få arbeta tida och sent,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
