Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ensam.
Ossian, drivaren, som han kallades för det mesta,
var torpare vid Lagerkulla, med föreskriven skyldighet att
varje dag på året infinna sig som hjälpreda i ladugården,
ett krävande och tungt dagsverke.
Han hade en gång för många år sedan kommit
dragande till gården, uthungrad som en varg, smutsig och
trasig, så han knappast liknade en människa. Men som
det var mitt i skördeanden och ont efter arbetsfolk, fick
han stanna. Sedan hade han hållit sig fast, arbetade
troget och var mån om husbondens bästa, så att han omsider
fick en gammal skogsstuga och ett par åkerlappar för att
kunna känna sig riktigt hemmastadd.
Det fanns hos Ossian något konstigt, som ingen kunde
begripa sig på. Nästan ständigt var han sluten, ängslig
och skygg, likt en tjuvstrykare, som går och är rädd för
att bli fast; endast någon gång, när han fått i sig litet
brännvin, kunde han lössläppa skämtet och levnadslusten.
Men efteråt var han lika dyster och sorgmodig som förut.
Det var inte svårt att förstå, att drivare-Ossian hade
ett tragiskt liv bakom sig. Det låg i luften; bara han kom
i närheten, kände man det på sig.
Fröken på herregården, hon, som sedermera gifte sig
med en löjtnant vid regementet, brukade berätta, att under
första tiden drivaren vistades vid gården och hjälpte till
med att köra vete från Storängen, var hon en gång ute vid
vägskälet och spenderade brännvin och bredda smörgåsar,
och då hade hon flera gånger kommit på honom med, att
han talade så belevat och överlägset, att hon blivit
förbluffad och nästan tänkt huta åt honom för slika later, då
han ju inte var annat än dagsverkare.
Men när Ossian varsnade, att han bar sig dumt åt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:31:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/torpare/0061.html
