Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julgranarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hade aldrig varit styv att hålla siffror i huvudet.
Likväl försökte han fullgöra uppdraget med omsorg, ty han
begrep mycket väl, att det gällde något. . . Två fingrar
på bibeln måhända?
— Nå, ser du, hur många det är? viskade Stål efter
en stund, när han tyckte, det kunde vara tillräckligt räknat.
— Tjugotvå, så vitt jag kan finna, viskade Olle
tillbaka, och ingen är mindre än en verktum i storändan.
— Kom nu bara ihåg, vad du sett och iakttagit,
manade Stål, för den dagen kan komma, när det kan duga att
minnas . . .
Skat-Olle svarade ingenting, men nickade tvärsäkert
och instämmande.
Svante fortsatte emellertid mot staden, under det
Stål och Skat-Olle vände tillbaka, när de följt lasset, så
långt Lagerkulla ägor räckte. Svante visste inte av några
lömska anslag. Han fann intet ont i sitt förvärv, utan
var trygg och lugn.
*
En sådan jul . . .!
Det hade aldrig förr varit så stor välsignelse samlad
i Fågelmossen. Det var annars för jämnan så krångligt
att komma tillrätta med utkomsten, så att det inte blev
någon skillnad på julen och de andra dagarna i året. Men
just vid denna hälg, kunde det dock bli litet mera
högtidligt — för de fattiga granruskornas skull. Kaffe och
socker köptes hem, så det skulle räcka i fjorton dagar. Mor
fick en röd och grå ylletröja, ungarna vantar och strumpor,
mjuka och varma och så fina desslikes, att i Fågelmossen,
liksom i de andra torpen under godset, där man fick nöja
sig med grovspunna ylleklutar, aldrig tillförne setts såna
rara saker. Och trots det att granarna inte blevo betalda
med mera än sjuttiofem öre stycket, räckte det även till
litet extra i matskåpet under hälgdagarna.
— En kan med litet nog, sade mor Lotta, när hon
tillsamman med familjen satt och njöt vid det ovanliga
julbordet, få det en smula mänskligt mitt i fattigdomen, bara
en har aldrig så litet att bjuda till med. Men i vardagslag
finns det jämnt ingenting för en . . . Det finns inte så
mycket som en vetemjölssåda till gröt om lördagsaftnarna,
inte en tår kaffe, som en så gärna önskar sig att fördriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
