Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
har hjerte for far, så sitter den vel i hjertet da,
Rasmus?
Ja. For faren, for den gamle avdankede sogne-
presten hadde hun «hjerte». Skitt i hele jenten!
Rasmus lukket det ene øiet, siktet nedover nesen
med det andre; der satt prydelsen og ruvet, han
kjente kveisen helt bort i kinnet. Salven til Tone
hadde bare gjort den frodigere.
«Jeg kan lukte fiolene helt hit,» sa Johanne og
sa noget.
Han tok frem en sigarett og tendte den.
«Du skulde lære dig å røke. Også skulde du
klippe av dig håret. Så kanskje du blev menneske
du også.»
«Det blir jeg aldri.»
Hun bøide sig, satt lut og bortkommen og stirret
på skoene sine. Flettene falt fremover; de hadde
ikke bånd, de krøllet sig som spon i tuppen; hun
gjorde vel kunster med dem — for på hodet var
det lyse håret glatt.
«Nei, for du vil ikke,» sa han. «Du tør ikke
heller.»
Hun rettet sig op. Solen stod inn i det lysrøde
ansiktet, øinene så bent på ham, blå og fiendtlige;
så jevli blå . . . Han kastet sigaretten og sklidde
sig frem over benkebroen i et langt sett. Gjemte
ansiktet i halsgropen hennes, tok det til sig med
en ed — den fordømte kveisen . ..
«Bryr du dig om mig, Johanne?» Han knuget
de små hendene hennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
