Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
«Det er fru kaptein Bjørnegård,» sa Elling.
«Min kone.»
Over båtripene trykket Tone den lille, sterke
hånden.
«Det er bare han i hele verden som kaller mig
Rose-Marie» — hun hermet Ellings tonefall —
«Rosmari heter jeg ellers for gud og hver mann!
Ta av dig klærne, Bamse, du kan heller sitte na-
ken i sola, gutt, enn i det våte tøiet!»
Og hun reiste sig og vrengte i en svupp busse-
rullen over hodet på sønnen.
Elling og hun vekslet nogen ord. Hun var
kommet igår kveld, ellers hadde hun vært opom
kontoret — hun takket for huset de hadde skaffet
henne oppe i lien. — «Det passer dig da?» spurte
Elling. — «Storveis! Også at jeg har det for mig
selv, med disse to villstyringene som jeg skal
holde skole med. Jeg greide ikke lenger å ha
dem alene på stengaten nede i Oslo. Ja, du får
nok takksigelse fra Store-Bamse når det lir på,
Elling!» — «Å, det blir vel en stund til det, Rose
Marie, ennå er ikke «Torodd» halvveis.» — «Min
mann kommer til Australien i august om alt går
vel» — sa fru Bjørnegård til Tone.
Straks efter gled båtene fra hverandre.
Farven holdt sig i Tones ansikt; hun kjente
hjertet. Unda og unda pilte skjekten, det flammet
i den røde kjolen. .
«En liten verden fylt med liv,» sa hun.
Han smilte; satt og tenkte det selv.
«Men gutten kunde da druknet, Elling!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
