Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
«Tror du, jeg har fått dig hit i et lune, Rasmus.»
«Det vet jeg ikke no" om.»
«Nei. Du vet litt lite i det hele tatt, gutten
min. Vi får vel si det er jeg som tenker av oss
to, hvad? Og dermed får du finne dig i å lystre
— en stund ennå. Når du blir selvstendig, kan
du gå dit du vil. Når du blir selvhjulpen, kan du
ta dig til rette. Jeg skal være den siste til å hin-
dre dig.» Han så forbi gutten og sukket.
Telefonen ringte.
Farbroren tok mikrofonen. Det brede ansiktet
var steinrolig — som røsten hans — som de seige
rørslene. |
Rasmus drog nevene op av lommen; han hadde
holdt dem knyttet så det svei i fingrene.
atte es ra DEE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
