Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
gått forbi en cypress, den var ikke mannshøi en-
gang; de har sett bladplanten fra Sydamerika —
her i fru Torsens have sturer den som dverg. Ros-
mari måtte løfte hodet for å få øie på himlen
og de gylne kveldskyene . . . Og nå peker fru
Torsens tynne hånd med de blå årene igjen.
«Jeg ser dem,» hvisker Rosmari. «Tenk at de
vil være her i en have, de som hadde hele sko-
gen I»
Tone nikker.
«Ja, er det ikke merkelig og stort? Iår har den
fått en ny ranke. Jeg er så stolt av den, doktor.»
«Sannelig!» Den gamle huslæge putter opera-
sjonskniven i lommen og setter sig på huk, støtter
med armene mot singelen og kikker inn under
dvergbjerkens lave krone. «Jeg gratulerer, fru Tor-
sen |»
To bøide rygger. Rosmari stirrrer på dem.
Mennesker — og trær — og planter, stengt inne
her bakom gjerder i en stille, stille, liten by. Det
var på tide hun kom — kom og åpnet en bur-
dør!
Tone retter sig op.
«Hvad er det som dufter her? Så sterkt?» Og
hun ser sig om, ser bort på sandliljene og hjerte-
blomsten på andre siden gangen, undres: «Men
hvad er det som lukter så søtt?»
Rosmari luter sig ned til henne, det viltre håret
faller over den korte, hvite pannen — hun ryster
det foran fru Torsen.
Stor i øinene ser Tone op i det blussende ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
