Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tradition och dogm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det att vi t. ex. upphämta de i hieroglyfer
och kilskrift balsamerade språkminnesmärkena
ur de gravar, som räddat minnet av ett
försvunnet andligt liv från fullständig glömska,
— under det att den lärde, som lyckats
föröka vår tids vetande genom uttydningen och
tolkningen av dessa en dimhöljd urtids
gåtfulla monument, betraktar den språktradition,
vars förklaring han ägnar sin möda och
skarpsinnighet som ett förstenat, för evigt avslutat
objekt, i vars liv hans egen själ icke har
någon subjektiv del, — äro vi däremot med
vår själs hela liv, med alla vår andes rörelser
verksamt delaktiga i vårt modersmåls liv,
källan och organet för vår andliga
personlighet. Med varje barns jollrande föds det på
nytt, — liv ur livet; i våra förfäders verk och
väsen har det utvecklat sitt liv och som en levande
ägodel ha vi övertagit det; det ger uttryck åt
vad som lever i vår själ och i växelverkan
med vårt liv växer det, frodas och utvecklas,
blir det rikare i samma mån som vår ande,
vars adekvata uttryck det strävar att vara.
Väl ha vi mottagit det, det har överlämnats
oss som tradition, men det har icke hämtats
upp ur gravarna och bevaras icke i minnenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
