Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Trälens ställning till egaren och till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄLDOMENS SISTA SKEDE I SVERIGE 17
saklöst lemlästa och till och med dräpa trålen1. Han kunde
också, när en trål begått en rättskränkning mot en främmande
person, utlemna trälen till den kränkte". Vidare hade egaren
under den äldre tiden oinskränkt rätt att föryttra trälen. klan kunde
således försälja honom8, bortbyta honom4 och bortgifva
honom ’. ()fver hufvud måste det antagas, att en träls egare kunde
till en annan öfverlåta trälen genom hvarje föryttringssätt, som var
i och för sig lagligt. Emellertid finner man, att i vissa af de yngre
lagarne inskränkningar göras i egarens rätt att föryttra sin träl1’.
Herren hade ock vidare rätt att vinna äter en träl, som på
orättmätigt sätt kommit ur hans besittning. Denna rätt kunde
1 Så stadgas i Ups. Mh. 6. y. »æ hwat o frælst folk giör. ællr liutær.
|>a væri swa gilt .j. botuni sum allir frælsir. uta.ii bonden ællr husfrun . ællr
börn f>eræ kunnu hanum nokot giöræ. hwat pæt ær hældær .j. drapum ællr
sarum. wæri allt o gilt .j. alli bot.»
2 »lebis nokot til o fræls nian/, pa wæri bonde han ællr bote före han
swa sum före frælsæn man. ællr giwi malseghandæ. prælin utt före giærji sinæ.»
(Upl. Mh. 44- O- Jfr Vm. II. Mh. 24. 8.
:! Jfr det förut anförda Ög. Yinso. 1., vidare Eghnas. 23. och Vg. I. )>b. 19.
4 Att egaren, då han kunde försälja träl, äfven kunde bortbyta honom,
är väl otvifvelaktigt, Denna lians rätt kan väl emellertid icke sägas bevisas al
de af Caloxius (s. 201) anförda ställena (Ög". Yabam. 16. pr. o. 21. 1). Det
fall, som på dessa ställen omtalas, är nämligen det, att, då en träl blifvit
slagen sä att lians arbetskraft derigenom blifvit förminskad, den, som slagit
honom, måste till ersättning lemna den slagnes egare en sin träl.
5 Det fall, som särskildt omtalas, är det, att träl bortgifves till omynd
(Ög. Gb. 16. pr.).
6 I detta afseende äro att anmärka stadgandena i Upl. Kpm. 3. pr.:
»Hawi ængin kristin wald kristnan at sæliæ. py a t kristær war sælder. ok [>a
lösti kristær allæ kristnæ. Nu kan man frælsæn sæliæ. wærpær han giöddær ok
gopær giör. }ki bote jiæn fiurætighi markær pær frælsæn sældi. Nu sæl kristin
man kristnæn. ok ær bo hans præll. jia wærpær pæn fræls sum saldær ær mæj>
pe salu. ok hin taki wærb sitt atær sum kiöpte. ok ær ængin bot at. ok wæri
aldrigh o fræls sibæn», samt i Sdm. Kpm. 3. pr., hvilket har hufvudsakligen
samma innehåll, men är något kortare. — I den förra delen af dessa
stadgan-den framträder i allt hufvudsakligt, ehuru något annorlunda uttryckt, samma
grundsats, som i de förut anförda stadgandena i Ög. Vapam, 30. 1. och Viu.
Kpm. 4 , nämligen att försäljning af en fri menniska är en förbrytelse, som
ådrager strängt straff. I den senare delen äter har förbudet derutöfver erhållit
den utsträckning, att det icke häller är tillatet att sälja träl, som är kristen.
Men verkan al’ detta förbuds ölverträdelse är blott den, att försäljningen är
ogiltig och att dcw försålde erhåller friheten.
K. Huru. Vet, Sam/, i Upsala. V. 6. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
