Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Richert till Günther 11 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr von Ribbentrop ville allvarligt hemställa, att man å svensk sida
förhindrade dylik propaganda i press och radio. Han kunde försäkra mig
att det vore fullkomligt meningslöst och endast skulle leda till beklagliga
komplikationer, om motståndet i Norge skulle uppmuntras och
intensifieras, och han framhöll det betänkliga och absurda i tanken på att svenska
frivilliga skulle kämpa mot tyskar. Om det verkligen skulle bli allvarliga
förvecklingar i Norge, så visste man ju inte var det skulle sluta.
Herr von Ribbentrop framhöll i fråga om det åvägabragta
samförståndet mellan Tyskland och Sovjet-Ryssland, att detta endast kunde vara till
fördel för Sverige. För vårt land vore det bättre att det rådde vänskap än
om det vore fiendskap mellan den tyska och den ryska stormakten.
Ryssland hade bestämt inga önskningar att gå fram längre mot väster än som
redan skett genom uppgörelsen med Finland; just genom att göra slut på
kriget med detta land hade Stalin visat att han nu ej ville gå längre. »Vad
som i en framtid kan hända, är ju omöjligt att förutse, och det är också
omöjligt se in i en diktators hjärna, men jag tror bestämt ej att Stalin
har några längre gående avsikter i väster eller nordväst», svarade herr
von Ribbentrop på en fråga, som jag här insköt.
Det finsk-ryska kriget hade lätt kunnat undvikas; om Tanner ej hade
kommit ut till de förhandlingar i Moskva, som föregått krigsutbrottet,
hade en uppgörelse säkert träffats, men Tanner hade retat Stalin, vars
prestige hade blivit involverad i spelet, och då kunde det ju inte gå på
annat sätt; då måste Stalin slå till, ehuru han från början säkert inte
haft någon avsikt börja krig med Finland.
Världsrevolutionstanken hade Stalin nu uppgivit, enligt herr von
Ribbentrops bestämda mening.
I väster vore nu situationen sådan, att Tysklands överlägsenhet vore
klar. Sedan England och Frankrike tydligt förkunnat sin vilja att förinta
det nuvarande Tyskland, så komme man å tysk sida att slå England och
Frankrike så hårt, att de måste be om fred, och detta komme ej att dröja
länge; inom detta år vore det fred.
När kriget vore slut hoppades herr von Ribbentrop att ett verkligt klart
och förtroendefullt förhållande skulle kunna etableras mellan Sverige —
liksom det övriga Skandinavien — och Tyskland. »Vi ha ju så goda
ekonomiska förbindelser och äro varandra så besläktade, att det vore
onaturligt, om vi ej levde i vänskap med varandra. Jag hoppas att när freden
kommer alla reminiscenser från tidigare år, då motsättningar av ideologisk
karaktär fått grumla de goda förbindelserna, skola försvinna och att våra
ömsesidiga förbindelser efter freden skola präglas uteslutande av lojalitet
och vänskap.» Med dessa ord avslutade herr von Ribbentrop sina långa
utläggningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
