Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Promemoria av kammarherre R. von Heidenstam 15 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
kunna erhålla den modernaste materielen — vilken ej kunde lämnas till
vissa andra nationer såsom exempelvis Bulgarien, Jugoslavien och Turkiet;
generalfältmarskalken nämnde, att flygplan modell 87, 88, 109, 110, 111
skulle tänkas komma ifråga för Sverige. Han försäkrade, att några
flygmaskiner från U. S. A. icke ens före det nu inträffade läget kunnat
påräknas inom rimlig tid och under inga förhållanden kunde beräknas
anlända till Sverige. Amerikanarnas kapacitet beräknades till en
produktionskapacitet av 85.000 arbetare, som skulle kunna höjas till 98.000
arbetare, vilket borde kunna åstadkomma ca 350 plan per månad inklusive
skolmaskiner, lågt räknat 100 per månad; jämfört härmed hade i Tyskland
nåtts en produktionskapacitet om 407.000 arbetare, motsvarande en
produktion av 1.400 maskiner per månad. Även om den amerikanska
arbetsstyrkan kunde ökas till 150.000 till i höst, skulle de allierades
produktionskapacitet högst betydligt understiga den tyska. Han framhöll, att
även för jaktplan, framför allt för bombplan, en av myndigheterna
godkänd konstruktion, gjord på papperet, ej kunde komma till praktisk
användning vid truppen förrän tidigast fyra år efter godkännandet. De tyska
fabrikerna hade gått in för bandtillverkning i stor skala och vore därför
i nivå med de bästa amerikanska.
Från svensk sida (von Heidenstam) framhölls, att den oro, som givetvis
besjälade en stor del av Sveriges befolkning över anfallet på Danmark och
i synnerhet Norge och som generalfältmarskalken sade sig fullt förstå,
givetvis kunde mildras, för den händelse goda relationer rådde mellan
Tyskland och Sverige; oron minskades å andra sidan icke av exempelvis
nyss vidtagna tyska passåtgärder eller å svensk sida av de oansvariga
element i Stockholm och annorstädes i Sverige, som sökte utöva en viss
verksamhet i propagandasyfte för att ingiva Sverige fruktan för tyska
åtgärder; ej heller av de försök till sabotage som förekommit.
På ett påpekande (von Heidenstam) att det kanske vore önskvärt
övertyga de 15 procent tyskar, som hade misstro emot Sveriges avsikter, att
knappast något kunde vinnas genom ett kraftigt framgående mot Sveriges
intressen eller kränkning av dess neutralitet, då i så fall otvivelaktigt
åtgärder komme att vidtagas för gruvornas och transporthamnarnas
tillintetgörande. Generalfältmarskalken betonade ännu en gång, att ingen sådan
avsikt förelåge från tysk sida och att ej heller det kunde vara något
egentligt intresse att försöka få med Sverige på tyska sidan i den väpnade
konflikten, ty i sådant fall bleve ett stort antal arbetare vid gruvorna
säkerligen mobiliserade och kanske effektiviteten därigenom nedsattes till
inemot hälften, varigenom produktionen bleve synnerligen
otillfredsställande. Generalfältmarskalken hade sorglig erfarenhet om vad detta betydde
från andra liknande operationer och även från effektiviteten av vissa verk
i händelse av mobilisering av personalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
