Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Promemoria av amiral Tamm 16 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
i norr, kanske Narvik och förbindelsen till Sverige. Härefter blev jag i
tillfälle att säga några ord, där jag framhöll Sveriges konsekventa
neutralitetspolitik och i ungefär samma ordalag som under gårdagen till gm
uttalade att Sverige skulle avvisa varje angrepp, som utfördes mot
gränserna och att vi vore övertygade om att kunna lyckas därmed, om ett
sådant anfall skulle ske mot gränsen över Narvik. Då jag nämnde om
avvisandet av varje anfall över gränsen, utropade H. högt: »Gäller detta
även mot England?» Jag kunde med kraft säga honom, att så för visso
var förhållandet. Han återkom emellertid härtill under framhållande av
att han tvivlade på uppgiften. Saken berördes ganska länge. Han frågade
därunder: »Vem är det som säger detta? Är det Konungen?» Jag svarade:
»Det är Konungen, landets regering och således även svenska folket.»
Tonen, som hittills från Hitlers sida gränsat till ovänlighet, blev nu
betydligt mildare. Han talade om Tysklands och Sveriges insatser för den
germanska rasens bevarande, från Gustaf II Adolf och fram till
nuvarande tid. Under dessa krig hade Tyskland offrat 24 miljoner soldater.
England hade under samma tid endast offrat 2 miljoner soldater, ett bevis
för att detta land endast betjänar sig av legoknektar för att nå sina mål.
H. sade sig förstå, att Sverige hyste sympatier för norrmännen. Danmark
hade handlat klokt. Många kanske säga, att det icke handlat tappert, men
det var hans övertygelse att om danskarna gjort motstånd, skulle de visat
sig tapprare än norrmännen. Norrmännens hjältemod trodde han inte på.
De giva sig för till antalet betydligt underlägsna tyska trupper. Tysken är
en utomordentlig soldat. (H. återkom minst tre gånger till att han själv
varit soldat och därunder lärt känna den engelske soldaten, som var
bekväm, lat och fordrande.) H. ville gärna tro, att svensken var en god
soldat. H. förklarade öppet, att det för Tyskland inte vore någon fördel
att få Sverige till motståndare. Samtalet kom därefter in på Östersjön
såsom gemensamt hav för strandägarna. Dessa borde hindra andra länder
tillträde till havet och etablera ett vinstgivande handelsutbyte på Östersjön.
Jag kunde inflika, att Sverige är berett att pröva förnyade
handelsförbindelser med Tyskland, som förestavades av det nya läget. Jag tillät mig
även framkasta, att Sverige måste hava blickarna riktade mot öster. H.
sade sig förstå detta, upptog handsken och försvarade överenskommelsen
med Ryssland före krigets början därmed att Ryssland eljest skulle
infallit ej blott i Tyskland utan även i de nordiska staterna. Detta skulle
tydligt framgå av den vita bok, som engelsmännen talat om men
sedermera ej vågat publicera. Mot slutet av samtalet uttalade H. förhoppningen
om ett gott förhållande mellan Tyskland och Sverige. Sedan han givit
även U. S. A. några gliringar i humoristisk form, åt vilket de närvarande
högljutt skrattade, blev umgängestonen rent av munter och i denna
stämning avslutades besöket, som varat i en timmes tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
