Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 93. Promemoria av Undén 24 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Tyska regeringen hävdade, att »konvoj» betydde transport under
väpnad eskort och att art. 2 sålunda avsåge att skydda neutralt territoriums
okränkbarhet. Art. 7 tilläte all slags transitering. Den omständigheten,
att tyska regeringen vore avsändare och mottagare av godset gjorde ingen
skillnad. Även förnödenheter för militärt bruk vore tillåtet
transiterings-gods.
Brittiska regeringen ansåg, att art. 2 med förbudet mot konvojer vore
tillämplig så snart den krigförande regeringen själv vore intresserad
såväl i avsändandet som i mottagandet, samt att artikeln omfattade
krigsförnödenheter av alla slag, användbara för militärt bruk. Art. 7 avsåge
blott kommersiella transaktioner. Det anfördes ytterligare, att den
krigförande, genom avsändande tvärs över neutralt territorium av produkter
från företag, som ockupanten exploaterade för egen räkning, skaffade sig
en lättnad för de egna trafikmedlen och därmed en obehörig fördel med
neutralt stöd. — Sistnämnda åsikt bestreds kraftigt från holländsk sida.
Vidare ansåg brittiska regeringen, att nederländska regeringen borde ha
bevis för att godset skulle användas för fredligt bruk, medan nederländska
regeringen ansåg att en presumtion för fredligt bruk förelåge, om inte
kvantiteterna eller andra omständigheter talade däremot.
Kontroversen löstes genom holländsk-tyska avtal om
kvantitetsbegränsning av sand- och gruslaster.
Rörande dessa tvistefrågor skola här blott några allmänna reflexioner
göras.
Den nederländska argumentationen i vad den vilade på en extensiv
tolkning av förbudet mot »konvojer» i art. 2 av konventionen synes föga
hållbar. Redan uppställningen i konventionen synes tydligt ge vid
handen, att i art. 2 avses ett slags territoriella kränkningar av neutralt
territorium. Art. 1 föreskriver, att neutral stats territorium är okränkbart.
Ärt. 2 innehåller: »Det är förbjudet för krigförande att låta trupper
eller konvojer, vare sig av ammunition eller av förråd, passera genom en
neutral makts territorium.» Art. 3 förbjuder krigförande att å neutralt
territorium installera radio-telegrafiska stationer etc. I art. 4 förbjudes
bildandet av militära kårer och öppnandet av värvningsbyråer för
krigförandes räkning å neutralt territorium.
Därefter komma bestämmelser om vad neutral makt inte är förpliktad
att hindra: enskilda frivilligas avresa för engagemang i krigförandes
tjänst (art. 6), export och transitering »för krigförandes räkning» av
vapen, ammunition och överhuvud allt, som kan vara till nytta för en
armé eller flotta (art. 7); bruket av telegraf kablar och -stationer etc, som
tillhöra den neutrala staten eller enskilda inom denna stat (art. 8).
Om sålunda denna på art. 2 stödda argumentation näppeligen är bär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
