Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 111. Richert till Günther 26 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
hävdes, varvid fälldes det något märkliga yttrandet, att dessa trupper vore
7. komplektet (7. omgången) och icke som man kunde tro av
prestationerna det 1. eller 2. Särskilt prisades den 181. divisionens snabba
fram-ryckning mot Trondheim. Ytterligare omtalades, att en Gebirgsdivision
vore under förflyttning per fartyg på väg till Oslo, och att därmed antalet
tyska divisioner skulle vara uppe i tio. Det sades vidare, att med denna
styrka i Norge tyskarna kunde vara säkra på fortsättningen. Hitler
an-såge redan den norska affären vara likviderad (ett senare uttalande jävade,
att full övertygelse rådde på denna punkt — jfr nedan). I samband med
berörandet av Trondheims utbyggande till en tysk örlogsbas fälldes
antydningar om att Tyskland skulle behålla denna bas även efter kriget.
I fråga om de norska trupperna gavs det erkännandet, att de, när de en
gång sträckt vapen, betedde sig ytterligt anständigt samt att något
francti-reurkrig i likhet med i Polen icke förekom i Norge. De engelska
truppernas låga kvalitet och brist på ståndaktighet framhölls på nytt.
Beträffande utsikterna för den tyska Narvikgruppen yttrades denna
gång inte något särskilt, men vederbörande lät ändå påskina, att han hade
vissa tvivel om utgången i norr, även i så hög grad, att han talade om
möjligheten av ytterligare allierade aktioner med Narvikgruppen såsom
utgångspunkt. I detta sammanhang nämndes angående Sverige och dess
möjlighet att undgå kriget bl. a., att därest storkrig i Norge uppstode,
utsikterna för Sverige, enligt B:s förmenande, att hålla sig utanför vore
mycket små.
2. Krigsläget i stort berördes, varvid framhölls, att Hitler, på grund
av lärdomarna från världskriget, till intet pris ville plottra bort tyska
stridskrafter på olika fronter utan ville samla dem till ett huvudavgörande,
vilket skulle komma att äga rum i Frankrike. Beträffande detta
avgörande, vilket skulle komma att inträffa inom några månader sades, att
tyskarna vore övertygade om att vinna detsamma och om att de skulle få se
engelsmännen löpa som harar, när det stora anfallet sattes i gång. Om
fransmännen yttrades intet. Med tanke på denna offensiv skulle det vara
en ren olägenhet för Tyskland att få Sverige till motståndare, vilket man
av många skäl dessutom icke önskade. För Sveriges erövring skulle tio à
tjugo, kanske trettio divisioner behöva insättas, och detta ville man helst
bespara sig. Man ville hellre draga nytta av Sverige såsom handelsfaktor
och hade behov av vårt land för erhållande av diverse produkter och i
främsta rummet av järnmalmen.
Det vore icke heller någon tysk önskan att föra krig på Balkan, ty
Balkanstaterna behövdes för samma syften. De ovederhäftiga skribenter
i utlandspressen, vilka talade om tyska avsikter att erövra exempelvis
Rumänien, hade föga aning om det verkliga läget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
