Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 209. Richert till Günther 18 maj 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
England och Frankrike, iså kunde det dock ej förnekas, att även norska
trupper kämpade på den andra sidan, och att således de vapen och den
ammunition, som i händelse av bifall till det tyska önskemålet skulle sättas
in i Narviksområdet, komme att användas även mot norska trupper och
norsk egendom. Från norsk sida hade såväl vid den tysk-norska
konfliktens början som senare de mest enträgna framställningar gjorts till svenska
regeringen om hjälp genom tillförsel av ammunition m. m. I
överensstämmelse med sin från början intagna ståndpunkt hade svenska regeringen
konsekvent vägrat tillmötesgå varje sådan framställning, och ingen som
helst tillförsel av vapen och ammunition från eller över svenskt område
hade ägt rum. Om svenska regeringen, sedan varje hjälp i’denna form till
Norge kallt avvisats, nu skulle genom ett tillmötesgående av den tyska
framställningen medverka till överförande genom svenskt område av
krigsmateriel, som skulle användas mot Norge — vilket omöjligen skulle
kunna hemlighållas —, så skulle svenska folket betrakta detta såsom
van-ärande (entehrend) för den svenska nationalkänslan; det skulle framkalla
allmän förtrytelse (Entriistung) och skamkänsla. Det hade varit hänsyn
till denna det svenska folkets »Ehrenstandpunkt», som varit i sista hand
avgörande för den svenska regeringens ställningstagande till den tyska
regeringens framställning i vapentransiteringsfrågan. Att här ej varit
fråga om något doktrinärt folkrättsligt principrytteri visades därav, att
svenska regeringen ansett sig kunna tillmötesgå den tyska framställningen
om tillstånd för de tyska sjömännen i Narvik att hemresa genom Sverige;
i detta fall, där den ifrågasatta åtgärden ej i något avseende vore riktad
mot Norge, hade regeringen verkligen givit prov på en synnerligen large
tillämpning av neutralitetsbegreppet. Och jag skulle till och med kunna
tänka mig, att därest man vid en senare tidpunkt å tysk sida skulle finna
de tyska Narviktruppernas mission fullbordad, sedan hamn- och
järnvägsanläggningarna inom området i fråga vederbörligen förstörts, det ej skulte
vara omöjligt att även dessa skulle kunna få hemresa genom Sverige. Detta
hade jag velat säga till belysande av den inställning som gjorde sig
gällande i Stockholm.
Då tyske utrikesministern pertsonligen med mig upptagit dessa frågor,
vore jag självfallet beredd att när som helst uppsöka honom på lämplig ort
för att direkt till utrikesministern framföra och utveckla vad jag nu
meddelat statssekreteraren. Jag hade emellertid i uppdrag tillfoga, att Eders
Excellens själv gärna vore beredd, om det skulle passa herr von
Bibben-trop, att hitresa för att personligen för tyske utrikesministern utveckla
den svenska inställningen till transiteringsproblemet och därvid eventuellt
även diskutera andra frågor av betydelse för de svensk-tyska
förbindelserna.
Friherre von Weizsäcker, som uppmärksamt åhört mitt anförande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
