Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 310. Richert till Söderblom 8 juni 1940 - 311. C. Douglas till Söderblom 15 juni 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
skall giva Keppler och som den senare säkerligen för vidare till
Eib-bentrop, att giva en gynnsam belysning av den svenska inställningen,
som vi nog komma att ha till godo.
811. C. Douglas till Söderblom 15 juni 1940.
Handbrev, ink. till UD 17/6.
Boden den 15 juni 1940.
I anslutning till vårt telefonsamtal häromdagen omedelbart sedan jag
anlänt hit till Boden från Norge vill jag här giva en relation av mina
upplevelser i Tromsö efter återkomsten från utrikesministermötet i Luleå
den 3 juni.
Utrikesminister Koht föreföll mycket tillfreds över att ha fått
sammanträffa med Excellensen. Han gav mig visserligen icke närmare del av
vad som avhandlats i Luleå men uttryckte, sedan vi åter landat i Tromsö,
förhoppningen att en lösning skulle kunna finnas, som lämnade
Nordnorge i fred. Under de närmast följande dagarna kunde man märka, hur
allas tankar voro inriktade på denna fråga. Olika medlemmar av
regeringen, som man ju träffade nästan dagligen, och andra initierade
frågade, om jag ännu hört något, hur jag trodde det skulle gå etc. Det var
alldeles tydligt, att man ivrigt hoppades på en uppgörelse, särskilt som
man var rädd, att de allierade skulle lämna Norge så hastigt att alla
chanser till en uppgörelse med tyskarna i syfte att rädda Nordnorges
oavhängighet skulle gå förlorade. Det lär för övrigt endast ha varit med
svårighet, som regeringen kunde förmå de allierade att kvarstanna så
länge, som de faktiskt gjorde. Meningen torde ha varit, att de skulle
givit sig av redan den 3 eller 4 juni.
På aftonen den 5 kallades jag till Koht i hans bostad. San
meddelade, att engelsmännen redan börjat evakueringen och uttryckte farhågor
för att tyskarna skulle få kännedom härom och därigenom bli mindre
benägna för en uppgörelse. Han bad mig därför på sätt jag kunde finna
lämpligt göra en påstötning i Stockholm, som angav, att man var
synnerligen ivrig att få svar så snart som möjligt. Jag framhöll, att det ju
inte gått mycket mer än 48 timmar, sedan Excellensen återkommit till
Stockholm från Luleå och att man knappast kunde vänta, att tyska
regeringen ännu hunnit taga ställning till frågan. Det kunde väl då inte
tjäna mycket till att redan stöta på om svar i Stockholm. Jag vore
övertygad om att man å svensk sida fullföljde saken med det allra största
intresse och icke skulle dröja med att underrätta norska regeringen, så
snart något nytt förelåg. Då Koht emellertid upprepade sin begäran un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
