Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilaga B. Rapport av ingenjör Dahlerus 17 november 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
ansågo nödvändig för upprätthållandet av livsföringen i Sverige under
den tid kriget varade.
Efter en timmes diskussion förklarade Göring, att han nog ansåg
förslaget klokt, och att han var beredd att förelägga Hitler detsamma, och
trodde, att Hitler skulle acceptera det, men tillade han: »Det gäller ju
då för svenska regeringen att ävenledes inhämta ett godkännande från
de allierades och Norges sida».
Göring slutade med att återkomma till sina tidigare förslag och det
uttalade hotet om att Sveriges regering var tvungen att foga sig efter tyska
direktiv. Han underströk återigen, hur meningslöst det skulle vara att
söka försvara vårt land i den händelse tyskarna önskade besätta
detsamma. Jag framhöll då, att det nog kanske skulle vara möjligt för den tyska
krigsmakten med deras stora resurser att besätta Sverige efter
förlustrika och hårda strider, men att i så fall med absolut säkerhet varje
utsikt för tyskarna att hämta någonting ur vårt land under en följd av år
framåt vore förlorad. Hamnar skulle sprängas, broar och järnvägslinjer
förstöras, tunnlar sprängas, gruvor göras obrukbara och allt där befintligt
material förstöras på ett så effektivt sätt, att det icke kunde bli
föremål för bearbetning. Jag framhöll, att så pass vidsträckt som vårt land
är, skulle även ett plötsligt anfall icke kunna förhindra, att en dylik
förstörelse genomfördes systematiskt, i synnerhet med tanke på att
förberedelser härför i god tid voro träffade.
Konferensen som hade varat 3 timmar avslutades med att Göring bad
mig omedelbart sörja för att tyska regeringen fick svar, och framhöll
betydelsen av att en kommitté sändes ned till Berlin med fullmakt från
regeringen att besvara de framlagda förslagen och förhandla i denna
fråga.
Omedelbart efter förhandlingarna på Karinhall uppsökte jag minister
Richert och delgav honom innehållet av vårt samtal. Med första
lägenhet som fanns tillgänglig tisdagen den 7 maj 1940 återvände jag från
Tempelhof kl. 13.15 med plan till Stockholm som anlände till Bromma
kl. 16.50. Jag avhämtades på Bromma med bil från generalstaben, som
omedelbart förde mig till utrikesdepartementet, där statsminister Per
Albin Hansson, utrikesminister Glinther, försvarsminister Sköld och
kabinettssekreterare Boheman väntade mig. Jag redogjorde i detalj för
innebörden av mitt samtal med Göring, vad Göring sagt och vilka svar jag
givit. Jag slutade med att meddela, att jag helt på eget bevåg framkastat
tanken på att hela norra Norge borde utrymmas av de båda motparternas
stridskrafter och besättas av svensk neutralitetsvakt under krigets
fortsatta skede. Härpå svarade statsminister Hansson, att detta nog innebure
en vacker tanke, men den vore säkerligen omöjlig att genomföra, då det
knappast var att förvänta, att engelsmännen skulle godkänna ett dylikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
