Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilagor - A 4. Anförande av P. A. Hansson 28 juli 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
A. 4. Anförande av P. A. Hansson 28 ’Juli 1940.
(Utdrag)
Återgivet efter ett i ÜD:s arkiv förvarat referat
av anförandet som hölls i Njurunda. Inl. s. XII.
De spekulationer om ändrad kurs, som förekommit, sakna verklig grund,
förklarade statsministern. De måste bero antingen på en felteekning av
den svenska utrikespolitikens innehåll eller på att man icke klargjort för
sig karaktären av densamma. Denna har dock i sina grunddrag under
årtionden varit klar och entydig. Vår utrikespolitiks ledande tanke har varit
att tillvarata Sveriges intressen under öppet och vänskapligt samarbete
åt alla håll. Det är icke blott under senare år som Sverige velat
vidmakthålla en oberoende politik, stå helt fritt från alla stormaktskombinationer
och avböjt orientering vare sig i det ena eller andra väderstrecket. För
denna hållning var neutralitetspolitiken under det förra stora kriget ett
uttryck. Den har också därefter ständigt upprätthållits. Samtidigt som vi
visat villighet att medverka till uppbyggandet av en internationell
rättsordning, ha vi varit på vår vakt mot en utveckling, under vilken de små
staterna skulle kunna bli brickor i någon stormaktskombination. Från
den allmänna linje, som Sverige sålunda följt i sin utrikespolitik, har icke
samarbetet med andra mindre stater eller den särskilda nordiska
samverkan utgjort något avsteg. Samarbetet mellan småstaterna har visserligen
haft till naturligt syfte att stärka dessa staters inflytande i de
internationella rådslagen, och den nordiska samverkan har tagit sikte på
gemensamt uppträdande även utåt. Men i intetdera fallet har det varit fråga om
svensk medverkan i ett samarbete riktat mot andra stater.
Sveriges hållning under stormaktskriget var förhandsbestämd efter de
linjer som vi under årtionden följt. Det fanns hos oss icke några delade
meningar därom, att Sverige skulle proklamera och upprätthålla sin
neutralitet, att vi skulle söka bevara våra vänskapliga förbindelser med de
krigförande, att vi skulle fortsätta vår samverkan med andra alliansfria
neutrala stater och att vi alltjämt skulle stå i den intimaste kontakt med
våra nordiska grannar. Denna tillkännagivna politik, som icke var någon
ny politik utan blott fortsättning av en gammal, ha vi under storkrigets
förlopp och skiftningar vidblivit. Det är sannerligen icke Sverige som
brustit i korrekthet och vänskaplighet genom sitt handlande. I vårt
förhållande till grannarna ha vi gjort vad som varit möjligt för att fylla
de särskilda förpliktelser vi känt oss ha gentemot dem. Men vi visste löna
och ha under detta senare år blott fått bekräftat, att en neutral hållning
i och för sig icke skattas högt av dem som själva äro i strid och att
grannen i nöd har svårt att förstå andras omsorger. Det har emellertid varit
vår uppgift att utan hänsyn till yttringar av misshag eller belåtenhet ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
