Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök i Tolstoys hem. Af Edelweiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det dröjde ej länge, innan vi i ilande fart
voro på väg till hans egendom. Det var
dock en färd på en och en half timme, 15
werst, och man hade god tid att fundera på
åtskilligt under vägen.
För min del voro mina tankar upptagna
med spekulationer om hvad Tolstoy måtte
vara som personlighet. I hans »Bekännelser»
utmålar han sig såsom hafvande varit i det
förflutna en mycket orolig, despotisk,
sjelfvisk sälle, som ej varit just nogräknad
hvarken i moral eller rättsbegrepp. I den bok
han kallar »Hvari min tro består» ger han
en deremot ett begrepp om så hög andlig
utveckling, att hans personlighet förvandlas
helt och hållet — han predikar nästan till
öfverdrift försakelsens och underkastelsens
lära. I sitt forna lif kunde han aldrig få nog,
i sitt senare nöjer han sig ej med mindre,
än att han vill gifva bort allt. Förr kände
han sig förnärmad af minsta förbiseende; nu
deremot gör han aldrig motstånd, huru mycket
han än förnärmas och förorättas.
I sanning, han måste vara en märkvärdig
uppenbarelse, tänkte jag för mig sjelf, allt
under det att en vådlig stöt eller en hotande
lutning af vagnen störde mig temligen ofta i
min tankegång. Bevars, jag vill ingenting
säga om vägen, det vore otacksamt, i ty att
den anses vara en af de bästa i hela ryska
riket; nog lutade imellertid vagnen ändå litet
emellanåt, men det var nog »bara af en
händelse.»
Just då jag var som djupast inne i
funderingar öfver, huru svårt Tolstoy måtte
hafva funnit det att taga ut detta stora steg,
som skilde honom från ett förflutet själsområde
och förde honom till det, der han nu
befann sig, gjorde vagnen en tvär vändning,
och vi svängde in genom grinden till hans
egendom. Förlåt, jag borde hafva sagt: vi
svängde in mellan de tvenne stensocklar, som
utvisade, att en grind varit der. Jag tror
nu för tiden, att det skulle göra grefve
Tolstoy ondt att se något stängsel, som kunde
tyda på att han afskilde sin enskilda
tillhörighet från andras. Snart kommo vi till
slutet af den vackra, lummiga allén, och
vagnen stannade utanför den enkla ingångsdörren
till huset. Det dröjde ej, innan hans
dotter, den unga Mascha Tolstoy, kom oss
till möte med några af de yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
