Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök i Tolstoys hem. Af Edelweiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete. Helst hade han så till sägandes strött
för vinden sina rikedomar, om endast hans
maka och barn gifvit sitt fria samtycke
dertill, men detta kunde ej den förra. Olika
läror träffa olika hjertan. Tolstoy hade ej i
sin ungdom förstått rätt använda sina jordiska
egodelar. Han träffades derför djupt af den
tanken, att han måste afsäga sig dem för att
bättre följa Kristus i spåren. Hans
ledsagarinna genom lifvet kände deremot såsom
en dyrbar pligt att troget och äfven enligt
Kristi bud förvalta de pund eller jordiska
förmåner, som kommit dem till del. Att på
något sätt få dessa motsatta åsigter att hvar
för sig komma till sin rätt inom samma hem
förefaller ju nästan som en omöjlighet. Men
det är underbart, hvilka svårigheter kunna
undanrödjas, om ett äktenskap är bygdt på
den sanna grunden, ömsesidig kärlek och
aktning. Här var nu ett af dessa svåra fall, då
två diametralt olika åsigter gjorde sig
gällande. Han ville gifva bort allt hvad de
egde, hon kunde ej samtycka dertill, båda
ville de endast lyda samvetets röst enligt
bästa öfvertygelse. Lyckligtvis kunde ett
medel finnas, som öfverensstämde med
hvarderas åsigt och påtrugade ingendera en
motsträfvig eftergift för den andras vilja. Grefve
Tolstoy bad att åt sin fru få lagligen
öfverlemna alla inkomster, som eljest skulle hafva
tillfallit honom. Sjelf ville han med sina
händers arbete förtjena den enkla föda och de
nära nog torftiga kläder, som han bär. Till
att börja med var grefvinnan obeveklig och
förklarade denna lösning på gåtan omöjlig.
Men då han å sin sida ansåg sig ej kunna
gifva vika, så lät hon öfvertala sig att
emottaga ett ansvar, som hon ansåg nära nog
öfverstiga sina krafter. Det var ej heller
ringa, då man betänker, huru storartadt hon
redan uppfattat sina pligter som maka och
mor och med hvilken hängifven kärlek hon
uppfylt dem. Hittills hade hon egnat sin
uppmärksamhet åt fyra af sina barns uppfostran,
hvilka nu äro fullvuxna, samt sysslat med
de fyra yngre, som äro uppväxande, bland
hvilka den yngste är ett och ett halft år.
Deras hem hade hon sjelf sett om; utan
biträde af någon hushållerska — d. v. s. det
stora palatslika huset i Moskwa så väl som
deras hem på landet. Med varmaste intresse
följde hon sin mans literära arbete och skydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
