Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Ragnar aj Geijerstavi
borde jag ha förstått. Ulla är skämtsam och lekfull
ibland, särskilt med barnen, men hon skriver bildlikt
talat LIVET med stora bokstäver. Hon står i ett
naivt, oförmedlat och vördnadsfullt förhållande till
tillvaron, hon skulle antagligen inte måla annars. Det
kan kännas retfullt tomt ibland, när hon inte förstår
min speciella form av flyktig ironi. Den är inte så
utstuderad, att den står sig inför ett par allvarligt
granskande ögon. Bättre att låta den fara förbi.
— Lilla vän, jag skämtade bara. Inte behöver vi
någon lek för att få tiden att gå. Vi lever ju!
Jag höjde mitt champagneglas, och Ulla höjde sitt
till svar. Hon var nöjd igen. Och jag kände ingen
retsam tomhet. Jag kände att just detta naiva -<livar
var den största gåva Ulla hade att skänka mig. Hennes
väsens värme gömdes däri.
Vi grep oss an med hummern. Karl-Axel och Disa
skålade med oss från sitt bord. Karl-Axels solröda
ansikte sken och Disa log. Hon ler alltid när man
möter hennes blick, men det är inget leende som
värmer.
— Det är fantastiskt, sa jag till Ulla, vilken slump
det kan vara vem man kommer att gifta sig med.
Jag blir nästan rädd, när jag tänker på hur ungarna
kan råka ut en dag. Det är nog ändå ett visst förnuft
i det franska systemet, i synnerhet ur restriktiv syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
