Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - I konstens förgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en båtfärd, som emellertid avbröts av en regnskur så att man måste
gå in, där teet serverades .... Senare på aftonen fick man dock se,
huru den ena kokkon efter den andra tändes på holmarna, en av
oss föreslog en båtfärd för att närmare bese dem och sagt och gjort
— kl. 12 sutto vi alla unga i båten med fröjd i hjärtat och lust i
hågen. Det var tämligen mörkt och det kring elden högtidsklädda
grupperade folket tog sig särdeles väl ut, varje deras min kunde
urskiljas och deras av ljusskenet guldgula hy och ljusa ärmar stack
så vackert av mot nattens mörker. Vi rodde och rodde tills även vi
funno en holme, vars lodrätt i vattnet nedstigande klippor lockade
oss till sig. Dit upp klättrade vi som getter i den våta mossan och
stodo på spetsen av berget över de i rämnorna växande resliga
tallarna. En kokko upptändes under sang och dissonance och du
skulle hava sett vår låga hur högt den steg och våra gnistor huru
de i tusental spridde sig ikring, bakom oss höga resliga furuskogen,
nedanför bräddjupet och framför oss — månen så hel och grann
speglande sig i sjön, den falska spegeln, som ej återgav bilden rund
utan avlång, ja, som ett långt band, och du skulle sedan hava känt
vår stilla barnsliga fröjd över tillställningen — och du hade njutit.
För att avkyla mig frän brasans hetta, klättrade jag med Torsten
ned till båten, satte mig i och lät ro mig just under kokko-stället, där
jag satt så länge att de där uppe tröttnade att underhålla elden och
för att släcka elden nedkastade bränder till mig. Ja, det var
praktfullt. Från det mörka ovanför mig nedrullade gnistor, den ena
sprutande branden efter den andra fräste i vattnet och slocknade. När
detta regn upphört, begav jag mig åter upp på klinten, där vår
glädje påspäddes genom lekar och hurrarop för ’kallion haltia’.
Under sång och glam återvände vi hem till det färdiga kaffebordet
kl. 2. Alla övriga kokkor voro då redan släckta och endast en
fjärran munter sång sade oss att vi ej voro alldeles ensamma. Luften
var mild och behaglig. Efter slutad kaffedrickning satte sig de
övriga i salen för att vänta på solens uppgång, men jag smög mig
ut, sprang mellan 3 kullar och såg således solen tre gånger gå upp
samma morgon, den andra kullen låg lägre än den första o. s. v.
Alla fåglar flögo och kvittrade, 4 gökar ropade på en gång, tuppar
golo och solskenet blev allt starkare och starkare, de solbelysta
ställena allt mer och mer förgyllda, sjön antog längre och längre
fram den ljusnande himmelens färg. Och efter att länge, länge hava
betraktat allt detta begav jag mig hem. Ute var ljust och morgon,
inne fullkomlig natt. Gossarna hade under min frånvaro vandrat
hem, de trötta lagt sig, och jag har nu berättat för dig hela vår
midsommaraftonsfirning. Kl. är nu 5, skall man lägga sig eller
börja dagen? Jag tror det förra är hälsosammare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
