Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Neutra på -ande, -ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(-ene?), stödjes icke blott af förhållandet i de andra gamla
vestgermanska språken, utan äfven däraf, att i flere andra fall
i medellågtyskan -nt, -nde finnes utveckladt af -n, -ne, -nne,
t. ex. mlågt iemant, jummant, jummende, någon och nemant,
nement, nummant, nemende ingen, biformer till ieman, iemen
och neman, nemen, hvilka motsvaras af fht eoman, ioman och
fsax. neoman, nioman (sammansatta med subst. man man);
vidare nergent, nergende, biform till nergen ingenstädes,
ingalunda, i senare fornsaxiska nie wergin, niergin (af nio
hwergin)[1] likaså to vorende jämte to voren (hvaraf det svenska
tillförene, på 1500:talet också till förende), samt van binnende
inifrån, hvilket Lüb. Chr. I 326 träffas i samma stycke som
van binnen och dess motsvarighet van butene utifrån. Andra
fall finnas, där -ent eller -ende träffas som sidoform till -en
eller -ene, men där d, t kanske ej är senare tillägg; t. ex. det
ofta förekommande to samende till sammans (jf. adv.
samentliken, jämte samet-, samptliken, nht. sämmtflich; af fht.
samant = fsax. samad) jämte to samene (motsvarande fsax. te
samne), eller ändelsen -ent jämte -en i 3 pers. plur. af
verben (äfven i preteritum, där t ej gärna kan anses ursprungligt).
Såsom vi redan antydt, finnas böjningsformer af infinitiven
i alla de s. k. vestgermanska språken. I den fornsaxiska
Heliand träffas dativformer med te (en biform till to),
nämligen te faranne, te gifulliane, te bidernienne; i den
fornsaxiska bikten[2]) dativerna an flokanna, te gibotianna, samt
några rent substantiviska genitiver i ik iuhu sveriannias endi
liagiannas; ik iuhu unrehtas cussiannias, unrehtas
hetsiannias jag bekänner svärjande (= att jag svurit) o. s. v. — I
frisiskan träffas ofta dativformer efter to, dels på -ane, dels
på -ande (med tillsats af d alldeles som i lågtyskan), det
senare en egenhet för den s. k. Rüstring-dialekten; t. ex. to
farane och to farande; to witane och to witande, wetande; to
nimane och to nimande, nemande; to gungane och to
gungande att gå o. s. v. — I fornhögtyskan förekomm oockså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
