Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Inledning
inga festliga anordningar vunno Neros gillande med
mindre de förut funnit nåd hos Petronius. Däraf
afund hos Tigellinus, som fann sig öfvergilänst såsom
arrangör af vällustiga nöjen. Han anklagade
medtäflaren för stämplingar, och Petronius, som just var på
väg till Kampanien, fick order att kvarstanna i Cumae,
tils undersökning anställts. Men Petronius gitte ej
förlänga vare sig fruktan eller hopp. Dock beröfvade
han sig ej lifvet omedelbart. Först öppnade han sina
ådror, men sedan lät han åter förbinda dem och
började språka med sina vänner — dock ingalunda om
allvarliga och höga ting. Icke till tal om själens
odödlighet och de vises läror lyssnade han utan till
lättfärdiga visor och dikter. Af hans slafvar fingo
somliga skänker, andra lät han prygla. Slutligen lade han
sig till bords i festligt lag och gick som i en frivillig
sömn sin nödtvungna död till mötes. I sitt testamente
ägnade han ej — såsom andra dödsdömda hade för
sed — några hyllningar åt Nero och Tigellinus eller
andra stormän; i stället författade han en berättelse
om härskarens alla liderligheter och skickade den
förseglad till Nero.
En annan författare, Plinius d. ä., berättar, att
Petronius före döden krossade en särskildt dyrbar vas, för
att den ej skulle falla i Neros händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
