Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 —
Utan näring, utan sömn.
Vanmaktsstelnad, vild, förstörd:
O, vad kval, när så jag ser dig,
Att ej hjälpa få,
Att förskjuten stå!
Yppa äntligt vad det är!
Tala, säg mig dina sorger!
Höga Isolde, dyra Isolde!
Är jag värd att dig tjena,
Förtro dig till Brangäne.
ISOLDE.
Luft! Luft!
Mitt hjärta kvävs!
Öppna! Öppna där fort!
Brangäne skyndar bort och drar undan förhängena i bak-
grunden. —
Man ser ut över skeppet, havet och horisonten. Närmast
masten sjömän, sysslande med att feja skeppet. Längre bort
riddare och knapar i grupper. På något avstånd från dem
Tristan, stående vid relingen med armarna korslagda över bröstet
och tankfullt blickande ned i havet. Vid hans fotter, sorglöst
uts träckt, Kurwenal.
Uppifrån masten höres åter
DEN UNGE SJÖMANNEN.
Mot hemmets kust
Mig brisen bär.
Du Irlands mö,
Säg var du är?
Svallar din barm som vågen?
Susar din suck i tågen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
