Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 65 —
Med tvivlets skarpa
Frätande eld,
Så att jag nu
I dunkel natt
Min vän lönligt bespejar,
Och min ära själv nedmejar?
Var då allt blott en lek
För att mig dödligt kränka?
Var denna ivers mål
Blott outplånlig skam?
Vem nämner mig på jordens svekuppfyllda rund
Det dunkla dådets grund ?
TRISTAN höjer medlidsamt sin blick
mot Marke.
O konung,
Att spörja båtar föga.
Din frågas svar
Skall aldrig nå ditt öra.
Böjer sig ned över Isolde, som trånande slår upp sina
ögon mot honom.
Dit hän nu Tristan vandrar
Vill du, Isolde, följa? —
Det land, dit Tristan går,
Ej solens stråle når:
Det evigt skymningsdunkla land,
Därifrån jag bars till livets strand,
Den stund min moder ångstbetagen
Mig döende födde till ljuset och dagen.
Denna natt, i vars sköt
Sin fröjd hon inneslöt,
Tristan och Isolde. D
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
