Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han kände sig så lycklig ända in i sitt
innersta som aldrig förr i livet. Inte
bönfallande utan mera i en köpares ton bad han
att få värma sig vid elden.
»Vont!» skrek gubben på nytt och
borrade sina stickande, mörka ögon i den
obekantes söndersargade ansikte. »Ditt fördömda
röda as, för din skull kommer de att göra
ände på hela herrgården! Är det kanske inte
bränt nog än? Alltså — vont — och det
strax! Annars skall jag minsann sätta fart
på dig.»
Flyktingen ville vända sig mot dörren,
men hans ben nekade honom sin tjänst.
Armarna sjönko maktlösa, huvudet dråsade ner
mot axeln, käppen föll ur hans darrande
hand. Halvt vanmäktig sjönk han ned på
tröskeln.
Gubben trevade efter något innanför sin
päls och muttrade obegripliga ord mellan de
långa tänderna — de två främre felade. Så
sträckte han ut handen efter en talrik och
började ösa upp rykande grynsoppa ur kiteln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
