Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
den stora salen med faten. Därifrån
fortsatte han in i det angränsande rummet, där
Dominiks ande sades hålla till och därifrån
de båda flyktingarna på morgonen hade
hoppat ut i trädgården. Rummet var långsträckt
och utan möbler, det inbjöd till vandring, och
löjtnant Vjesnitsin kände ett behov av att
vara ensam. Han började mekaniskt gå fram
och tillbaka. Kväljande tankar och
sällsamma känslor kommo över honom. Detta
ödelagda, förstörda hus erinrade honom om
hans födelseort i det innersta Ryssland. Vad
han upplevat i förföljelsen av och striden
med de upproriska trädde för honom,
hämndtörst och en olycklig kärleks naggande kval
kämpade i hans själ. Han föraktade sig
själv.
Han, som omringad av soldater halvklädd
hade stått där nere vid floden, hade slungat
honom i ansiktet ett ord, som hade svidit
värre än knutslag. Det ordet gjorde honom
utom sig, brände honom ända in i märgen.
Därför hade också den uslingen lämnats lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
