Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
alltjämt dröjde han kvar i förstugan. Han
hoppades, att Salomea skulle komma tillbaka.
Han ville bereda henne glädje, med ett
leende förklara för henne, att han skänkte
henne den där i karet. Han ville säga henne, att
han upptäckt honom och inte arresterat, inte
dödat honom. Han ville se en glimt av
tacksamhet i hennes ögon, en gnista av rörelse,
av ångestfull bävan — ville se en rodnad
stiga på hennes kinder, fånga en enda blick
av henne. Ingenting gav vid handen, att hon
skulle återvända, och ändå väntade han med
den tillförsikt som blott förälskade äro
mäktiga av.
Soldaterna hade redan länge suttit i
sadlarna. Han svingade sig upp på sin häst.
Med slutna ögon sprängde han därifrån —
med natt i själen, djupare natt än den han
jagade ut i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
