Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
tystnad till svar? Han skulle vända om och
falla för fäderneslandets förlorade sak,
liksom han hjältemodigt levat för den. Ofta
drömde hon om stora, härliga bragder. Hon
såg dem som något verkligt, blev ett med
dem. Vid allt detta var Odrowaz som borta.
Blott då och då erinrade hon sig, att det var
för hans skull de måste utföras — och först
när han inte längre var hos henne.
Samtidigt kände hon något likt motvilja för
honom. Hon beskyllde honom för allt möjligt,
gjorde honom tysta förebråelser och var
alltid frånstötande och ovänlig i sitt sätt emot
honom. Men med vilken innerlighet hon i
gengäld i smyg såg på honom, särskilt då
han sov. Han hade mjukt, glänsande hår,
som i svarta lockar låg ner över den höga
pannan. Anletsdragen voro fina och skarpa,
skuggade av ungdomligt skäggfjun. Där
han lugnt slumrande låg framför henne,
tänkte hon på alla de stunder hon tillbragt
vid hans bädd. Hur hans smärtor och sår
levde i hennes kropp, hennes själ, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
